Springtime Month (P.Näver)

~*~

At the edge of the south wind's horizon
the deepened blue yonder far,
across the woods and inland lake arisen
the sun's faded spun yarn
thicker its shining light brocade
soft and gently weaving art,
sparks the glow 'round meadow and bay
and upon the birches bark

Quietly the day is passing again
under the light silent skies,
meanwhile from its winter restraint
the village renews its sights;
soon the rain's shower mildly
all of the land will cleanse,
tune life's song in a Major key,
both creek and sea's deliverance

Upon the reveille through space of the lark
then she shall come, Springtime,
entering a fringe of hazel and sallow arch
along the grove's shrubbery's side,
sifting dabs of many a colt's foot
alongside the roads and ditches
and the small blue anemortes 
shines into the woodland's riches

Soon the west wind's Zephyrus
shall caress the holts and meadows,
adjust the noise of Equinox
softly on it's strings, each and all:
the beacon fire's of longing's lit ablaze
upon our heart's hearth,
awaiting unto the yard and the glade
this year's first butterfly of ours

 

 

Vårmånad

Sunnanhorisontens rand
djupnar i sin blånad,
och kring skog och insjöstrand
solens blonda spånad
tätare sin ljusbrokad
mjukt och vänligt väver,
tänder glans kring vik och mad
och på björkens näver.

Stilla skrider dagens gång
under lätta skyar,
medan ur sitt vintertvång
bygden sig förnyar;
snart skall regnets milda skur
alla marker skölja,
stämma livets sång i dur,
lösa bäck och bölja.

Då till lärkans rymdrevelj
skall hon komma, våren,
smyga hasselfrans och sälg
utmed lövängssnåren,
sålla tussilagostänk
utmed väg och diken
och små blåa sippors blänk
in i skogens riken.

Snart skall vindens västansus
smeka hult och ängar,
pröva in sitt vårdagsbrus
mjukt på alla strängar:
längtans vårdkasglöd sig tänt
på vårt hjärtas äril,
väntande till tun och glänt
årets första fjäril.

(Pälle Näver 1897-1986)

L Patrik W Johansson english version 26, 28-30 May 2015

 

 
 

Wild Roses of the Heart (P.Näver)

~*~

Of all the forest's lycopodium green
and the meadow's wild roses,
of the lesser butterfly orchids, calamints
and the timid forget-me-nots,
a coronet of flowers, I would wreathe
and slip in amongst the leaves,
cotton grass from the widespread mire
just for you and the joy you'd got

 

'Cause all that fairest blooms,
in sunkissed faded lands
and all, that smiles and longs
within holt, glen and hillside
wants to rise like the lark's singing
around the path where you walk,
wants to gently caress your head
with the vivid dreams' peace of mind

 

But the coronets they all wither,
and the larks they're all silent,
when the sousaphone of autumn sounds
in its soot red sundown,
and like an outcast stranger,
the longing drifts over the moor,
where dark firs they whisper and hum,
their heavy melancholy song

 

But if you stay within the murmur,
in the green halls of summer,
one day when the sky's dome,
is shining clear and blue,
then you shall warmly perceive,
the wild roses of the heart,
no frost can ever destroy
nor winter ever consume

 

Hjärtats vilda rosor

Av skogens gröna lummer 
och hagens vilda rosor, 
av nattviol och mynta 
och blyg förgätmigej, 
en krans jag ville vira 
och smyga in bland bladen, 
den vida myrens ängsull 
till glädje blott för dig.

Ty allt som vänast blommar, 
i soligt blonda marker 
och allt, som ler och längtar 
i dunge, däld och lid, 
vill stiga som en lärkdrill 
kring vägen där du vandrar, 
vill smeka ömt din panna 
med ljusa drömmars frid.

Men alla kransar vissna, 
och alla lärkor tiga, 
när höstens tuba tonar 
i sotröd solnedgång, 
och som en hemlös främling, 
går längtan över heden, 
där mörka furor nynna, 
sin tunga vemods-sång.

Men stannar Du vid suset, 
i sommargröna salar, 
en dag när himmelskupan, 
står blänkande och blå, 
då skall Du varmt förnimma, 
att hjärtats vilda rosor, 
kan ingen frost föröda 
och inga vintrar nå.

(Pälle Näver 1897-1986)

L Patrik W Johansson english version 4-5 Jun 2015

 
 

Hymn of the Eve (P.Näver)

~*~

Let me stretch the wings of prayer;
high are the heavens above this night
Peace is soaring across the earth,
whispering around every dwelling site

Beyond the forests, beyond the mountains,
up against the night skies it can be heard
as a still and quiet swish of the wings,
as from longing upwards stirs

In Bethany, as the evening brings
the roses' and the black thorn's fragrance,
this eve I want to quietly meet
the timberman's prominent son

Deeply I long to bend my head
before your high Majesty,
not in fear and awe but in love,
I want to listen to your steps holy

Master! I can see you appearing
ineffably you are both rich and fair;
let me touch your holy mantle
with my heart's quiet prayer

 

 

Aftonpsalm

Låt mig spänna bönens vinge;
himlen är så hög ikväll.
Friden svävar över jorden,
viskande vid varje tjäll.

Bortom skogen, bortom bergen,
upp mot aftonskyn det hörs
som ett stilla sus av vingar,
som av längtan uppåt förs.

I Betania, när kvällen
bringar doft från ros och slån,
vill i afton tyst jag möta
timmermannens store son.

Djupt jag böja vill min panna
för ditt höga majestät,
ej i bävan men i kärlek,
vill jag lyss till dina fjät.

Mästare! Jag ser dig komma
outsägligt rik och skön;
låt mig röra vid din mantel
med mitt hjärtas tysta bön.

 

(Pälle Näver 1897-1986)

L Patrik W Johansson english version 7 Jun 2015